EU/EMU kan inte bli något annat än storföretagens och de rikas vapen mot arbetare och ungdomar. Inom EU är det direktörer som bestämmer och politikerna som verkställer. Toppmötet i Köpenhamn kommer att bli ännu en påminnelse om detta.

A different Europe – A socialist Europe

 Top | Svensk | Dansk | Norsk

Ett annat Europa – ett socialistiskt Europac

Ett annat Europa skapas genom en organiserad global kamp som bryter storföretagens makt och river Fästning Europas murar. Ett demokratiskt socialistisk Europa är alternativet till kapitalets EU/EMU.

I Köpenhamn ämnar toppmötesdeltagarna ta det formella beslutet om att lägga under sig Öst- och Centraleuropa.

I Öst- och Centraleuropa är lönerna bara i snitt en tredjedel av vad de är inom dagens EU. Tillgång till billig arbetskraft och nya marknader att plundra gör att EU utvidgar sig österut. På köpet hoppas de styrande att östutvidgningen ska ge EU större dominans på världsarenan.

EU vill riva alla murar för finanskapitalet och handeln med varor och service – men samtidigt byggs en Fästning Europa med taggtråden vänd inåt mot arbetares och ungdomars kamp och utåt mot flyktingar.

Riv Fästning Europa

Nästa byggkloss i Fästning Europa heter samordnad asyl- och flyktingpolitik. Det blir hårdare gränskontroller och allt svårare för flyktingar att ta sig fram till Europas gränser. Allt fler flyktingar skickas tillbaka. Nyligen beslöt EU:s inrikesministrar att skicka tillbaka 100 000 afghaner, trots att deras säkerhet inte kan garanteras.

Medborgarrättsorganisationen Human Rights Watch skriver att "Utgångspunkten för EU:s samordnade flyktingpolitik är att asylsökande placeras i kategorin ’illegala flyktingar’ så att de kan hållas i förvar och godtyckligt utvisas… De europeiska regeringarna tycks bortse från det faktum att mänskliga rättigheter också omfattar flyktingar, oavsett status".

Restriktivare flyktingpolitik göder rasism och främlingsfientlighet. Regeringarna inom EU, oavsett vilket politiskt parti som styr, bedriver en politik som legitimerar högerpopulism och rasistpartier. "Även om Pim Fortuyns parti (Nederländernas högerpopulistiska rasistparti) kollapsar är inte fortynismen död; både kristdemokrater, liberaler och socialdemokrater har lagt beslag på dess idéer och gjort dem till sina", skrev den brittiska tidskriften The Economist den 30 november.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och CWI, den revolutionära internationella socialistiska organisation som bland annat RS är med i, har stått i spetsen för flera masskampanjer mot rasism och till asylrättens försvar. Vårt systerparti i Österrike Sozialistische Links Partei (Socialistiska Vänsterpartiet), var exempelvis med och organiserade skolstrejker och stora demonstrationer mot att Haiders parti kom med i regeringen år 2000. I Ryssland driver våra kamrater kampanj mot hetsen mot tjetjener och andra ickeryska folkgrupper. I Sverige har vi stoppat utvisningar och stängt nazistlokaler.

Kampen mot rasism är direkt kopplad till kampen för jobb, bostad, kostnadsfri utbildning, välfärd och alla former av diskriminering.

Stoppa EU:s militarisering

EU-länderna lägger sammanlagt ut 150 miljarder euro (ca 1 500 miljarder kronor) på militären varje år. Men enligt regeringarna är detta för lite. "Stabilitetspakten får inte stå i vägen för ökade militärutgifter i Europa", sade nyligen Frankrikes försvarsminister Michele Alliot-Marie. I EU slaktas offentlig verksamhet på "stabilitetspaktens" (Stabilitets- och tillväxtpakten) altare, men det finns pengar till en militär kapplöpning för att hämta in USA:s försprång och bygga en EU-armé.

Utrikes- och försvarspolitik är en fortsättning på inrikespolitiken. EU-länderna bedriver krig mot fattiga på hemmaplan och nykolonial politik på världsarenan. EU-länderna må tala om att bekämpa världsfattigdomen. EU:s skyddstullar, subventioner och dumping slår emellertid ut jordbruket och matproduktionen i de fattiga länderna. Nästan allt EU-stöd går till storskalig jordbruksproduktion (de fem procent rikaste bönderna). "Vad gäller att finna lösning på jordbrukskrisen i världen har EU-topparna gjort noll och intet. EU:s dubbelmoral är t o m värre än USA:s", hävdar hjälporganisationen Oxfam.

EU:s nykolonialism leder oundvikligen till en militarisering. Myntets andra sida är alltmer oförsonliga attacker på de demokratiska fri- och rättigheterna inom EU.

I varje EU-land har regeringarna infört olika lagar som begränsar strejkrätten och försämrar arbetarskyddet. Den antikapitalistiska rörelsen har bemötts med registrering, demonstrationsförbud och massiva polisuppbåd. Under täckmantel av att "bekämpa terrorismen" har EU fattat beslut som kan kriminalisera den globala kampen och solidaritetsaktioner över nationsgränserna.

Kampens Europa

Ett annat Europa växer fram underifrån. I form av generalstrejkerna som under året skakat Italien, Portugal och Spanien; i form av elev- och studentprotesterna i exempelvis Danmark; i form av de jättelika demonstrationerna som har genomförts mot Bushs krig – en miljon i Florens för några veckor sedan och närmare 400 000 i London i höstas; i form av de stora antikapitalistiska mobiliseringarna, generalstrejken och 300 000 demonstranter när EU senast hade toppmöte i Sevilla, 10 000 demonstranter mot Världsbankens forskningsmöte i Oslo i somras osv.

Den uppåtstigande kampen i Europa, som ytterst förs mot EU/EMU:s krav på omfördelning från arbetare och offentlig sektor till storföretagen, har gett den antikapitalistiska rörelsen ytterligare tyngd och förankring.

Det är genom att förenas med kampen på arbetsplatserna och de kampvilliga delarna av fackföreningsrörelsen som den antikapitalistiska rörelsen kan växa sig ännu starkare. Strejkerna och generalstrejkerna har visat på den potentiella styrka som ligger i arbetarnas och tjänstemännens händer. När den styrkan förenas med de ungas kampvilja kan samhället i grunden förändras.

Ett socialistiskt Europa

De socialdemokratiska, socialistiska och gamla kommunistiska partierna är inte längre några arbetarpartier. De har för länge sedan övergett kampen för socialism. För några år sedan styrdes de flesta EU-länder av påstådda vänsterregeringar, men den politiska kursen ändrades inte det minsta. Den franska "socialistregeringen", ledd av Jospin, privatiserade mest i Europa, vilket banade väg för en ny högerregering. I Danmark bar socialdemokraterna ansvaret för att Fogh Rasmussen kunnat bilda regering och för Dansk Folkepartis valframgång.

I dagens Tyskland står den "röd-gröna" regeringen, som varken är röd eller grön, i begrepp att genomföra nya nedskärningar och bestraffa de arbetslösa. Listan kan göras hur lång som helst.

Nya demokratiska och socialistiska partier måste byggas, som definitivt stänger dörren för karriärism och byråkrati. Det behövs politiker på arbetarlön, som lever och kämpar på samma villkor som sina väljare. På Irland beskrivs Socialist Partys och CWI:s riksdagsledamot Joe Higgins "som den röde som inte kan köpas för pengar" av pressen.

EU/EMU förenar Europas kapitalister och regeringar. Arbetarna och ungdomarna måste bygga sina egna alleuropeiska organisationer och förenas i en enad kamp mot en gemensam fiende.

Den antikapitalistiska kampen känner inga nationsgränser. Varje segerrik rörelse behöver dock organisation, demokratiska strukturer och framför allt alternativ politik och program. Alltmer kommer också frågan om vilket program, vilken taktik och vilken strategi som kan visa vägen framåt.

Socialistiskt program

RS och CWI kämpar för att vinna stöd för ett socialistiskt program. Vårt socialistiska program är varken en önskelista eller en samling målbeskrivningar för en diffus framtid. Socialismen är en dagsfråga. Parollen "Socialism eller barbari" är ingen spetsfundighet utan en realitet om man ser till en värld som alltmer präglas av svält, krig och terror.

RS och CWI kämpar för en total socialistisk omvandling av samhället. I en demokratisk socialistisk federation, som bildats på jämställdhetens och frivillighetens grund av olika stater, får demokratin ett verkligt innehåll i och med att alla människor blir delaktig i styret av samhället, samtidigt som varje minoritets demokratiska och kulturella rättigheter garanteras och fullt ut tillgodoses.

RS och CWI står för:

• Stoppa EU:s globala plundring.
• Nej till Bushs krig mot Irak.
• Enad kamp mot rasism – riv Schengenmuren.
• Masskampanjer mot rasism och nazism.
• Stoppa nedskärningarna. Riv upp privatiseringarna av
• offentlig verksamhet. Rusta upp den offentliga sektorn!
• Kostnadsfri utbildning. Nej till skolavgifter och terminsavgifter för högskolan.
• Nej till EU-armén och Nato – skär ned militärutgifterna NU!
• Kamp mot kapitalets "flexibla" arbetsmarknad. Fasta jobb och en lön som det går att leva på.
• Förkorta arbetstiden utan lönesänkning och försämrade arbetsvillkor.
• Försvara mötes-, demonstrations- och strejkrätten. Stoppa kriminaliseringen av den antikapitalistiska kampen.
• Bryt marknadens diktatur. Förstatliga storföretagen och bankerna under arbetarnas demokratiska kontroll. För en demokratisk socialistisk planekonomi.

 Top | Svensk | Dansk | Norsk

Et andet Europa – et socialistisk Europa

EU/EMU kan ikke blive til andet end de multinationales og de riges våben mod arbejdere og de unge. I EU er det direktørerne som bestemmer og politikerne som iværksætter. Topmøtet i København bliver den eneste påminnelse om dette.

Et andet Europa skabes gennem en organiseret global kamp som bryder kapitalets magt og river Fæstning Europas murer ned. Alternativet til kapitalets EU/EMU er et demokratiskt socialistiskt Europa.

I København har topmødedeltagerne til hensigt at vedtage en formel beslutning om at underlægge sig Øst- og Centraleuropa. Det drejer sig om nykolonialisme. I Øst- og Centraleuropa er lønningerne i gennemsnit en tredjedel af hvad de er i dagens EU. Tilgang til billig arbejdskraft og nye markeder at plyndre gør at EU udvider sig østpå. I tillæg hertil håber de som styrer at utvidelsen mod øst skal give EU større dominans på verdensarenaen.

EU vil rive alle murer for finanskapitalen og handelen med varer og service ned. Men samtidig bygges Fæstning Europa hvor pigtråden er vendt indad mod arbejdere og unges kamp, og derudover mod flygtninge.

Riv Festning Europa ned!

Næste byggeklods i Fæstning Europa hedder "samordnet asyl- og flygtningepolitik". Grænsekontrollerne bliver hårdere og det blir langt vandskeligere for flygtninge at tage sig fram til Europas grænser. Stadig flere flygtninger sendes tilbage. For nyligen beslutede EUs indenrigsministere at sende 100 000 afghanere tilbage, til trods for at deres sikkerhed ikke kan garanteres.

Menneskerettighetsorganisationen Human Rights Watch skriver at: "Udgangspunkten for EUs samordnede (eller ’harmoniserede’) flygtningepolitik er at asylsøgere placeres i kategorien ’illegale flygtninger’ således at de kan holdes i forvaring og vilkårligt udvises… De europæiske regeringer virker som om de bortser fra det faktum at mennskelige rettigheder også omfatter flygtninge, uanset status."

En mer restriktiv flygtningpolitik fører til øget rasisme og fremmedfjendtlighet. Regeringerne indenfor EU, uanset hvilket politisk parti som styrer, bedriver en politik som legitimerer højrepopulisme og rasistpartier. "Selv om Pim Fortuyns parti (Nederlendernes højrepopulistiske rasistparti) kollapser er fortuynismen ikke død; både kristendemokrater, liberalister og socialdemokrater har lagt beslag på deres ideer og gjort dem til sine egne", skrev det britiske tidsskriftet The Economist den 30 november.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) og CWI, den revolutionære internationale socialistiske organisationen som blandt andre RS er med i, har stået i spidsen for flere massekampagner til forsvar for asylretten og mot rasismen. Vårt søsterparti i Østrige, Sozialistische Links Partei, var for eksempel med til at organisere skolestrejker og store demonstrationer mot at Haiders parti skulle komme med i regeringen i år 2000. I Rusland driver vores kammerater kampagne mot hetsen av tsjetjenere og andre ikke-rusiske folkegrupper. I Sverige har vi stoppet udvisninger og fået nazistlokaler lukket.

Kampen mod rasisme er direkte koblet til kampen for arbejde, bolig, gratis uddannelse, velfærd og mod alle former for diskriminering. Det er den kampen som kapitalistene og deres politiske partier forsøger at splitte ved hjælp af rasisme og angreb på flygtningernes rettigheter.

Stopp EU’s militarisering

EU-landene bruger tilsammen 150 milliarder euro på militæret hvert år. Men i følge regeringerne er dette for lidt. "Stabilitetspagten må ikke stå i vejen for øgede militærudgifter i Europa", sagde Frankrikes forsvarsminister Michele Alliot-Marie for nyligen. I EU slagtes det offentlige sektor, men penge findes til militærkapløb for at indhendte USAs forspring og for at bygge en EU-armé.

Udenrigs- og forsvarspolitik er en fortsættelse på indenrigspolitiken. EU-landene bedriver krig mod fattige på hjemmeplan, og nykolonialistisk politik på verdensarenaen. EU-landene burde snakke om at bekæmpe verdensfattigdommen. EUs beskyttelsestold, subventioner og dumping slår imidlertid landbruget og madproduktionen ud, i de fattige lande. Næsten alt EU-støtte går til de som driver landbrugsproduktion i stor skala; de fem procent rigeste bøndene. "Når det gælder om at finne en løsning på landbrugskrisen i verden har EU-toppen gjort nul og niks. EUs dobbeltmoral er til og med værre end USAs", hævder hjælpeorganisationen Oxfam.

EUs nykolonialisme leder uundviglig til en militarisering. På den anden siden betyder det stadig mer uforsonlige angreb på de demokratiske friheder og rettighederne indenfor EU.

I hvert EU-land har regeringerne indført love som begrænser strejkeretten og forværrer arbejdernes værn. Den antikapitalistiske bevægelsen blir bemødt med registrering, demonstrationsforbud og massiv politimobilisering. Under dække av at "bekæmpe terrorismen" har EU truffet beslutninger som kan kriminalisere den globale kampen og solidaritetsaktioner over landegrænserne.

Kampens Europa

Et andet Europa vokser fram nedefra. I form av generalstrejkerne som i løbet af året har rystet Italien, Portugal og Spanien, i form af elev- og studentprotester for eksempel i Danmark; i form av de kæmpestore demonstrationene som er blevet gennemført mod Bush’s krig – en million i Firenze for et par uger siden og nærmere 400 000 i London i efteråret; i form av de store antikapitalistiske mobiliseringene, generalstrejken og 300 000 demonstranter under EUs topmøde i Sevilla; 10 000 demonstranter mod verdensbankens forskningsmøde i Oslo i sommer; osv.

Den øgede kamp i Europa, som først og fremst føres mot EU/ EMUs krav om omfordeling fra arbejdere og offentlig sektor til multinationale har givet den antikapitalistiske bevægelse ytterligere tyngde og forankring.

Det er gennem at forenes med kampen på arbejdspladserne og de kampvillige dele af fagbevægelsen, den antikapitalistiske bevægelse kan vokse sig endnu stærkere. Strejketne og generalstrejkerne har vist den potencielle styrke som ligger i arbejdernes hænder. Når den styrke forenes med ungdommenes kampvilje kan samfundet forandres fra grunden.

Et socialistisk Europa

De socialdemokratiske, socialistiske og gammelkommunistiske partier er ikke længre arbejderpartier. De har for længe siden svigtet eller forladt kampen for socialismen. For nogen år siden blev de fleste EU-land styret af påståede venstreregeringer, men den politiske kursen blev ikke ændret det minste av den grund. Den franske "socialistregering", ledet av Jospin privatiserade mest i Europa, hvilket har banet vejen for en ny højreregjering. I Danmark har socialdemokratene ansvar for at Fogh Rasmussen kunne danne regering og for Dansk Folkepartis valgframgang.

I dagens Tyskland står den "rød-grønne" regeringen, som hverken er rød eller grøn, for at gennemføre nye nedskæringer og straffe de arbejdsløse. Listen kan gøres hvor lang som helst.

Nye demokratiske og socialistiske partier må bygges, partier som definitivt lukker døren for karrierister og bureaukrati. Vi trænger til politikere på arbejderløn, som lever og kæmper på samme vilkår som sine vælgere. I Irland beskrives Socialist Partys og CWIs folketingsmand Joe Higgins av pressen som "den røde som ikke kan købes for penge".

EU/EMU forener Europas kapitalister og regeringer. Arbejdere og de unge må bygge sine egne all-europeiske organisationer og forenes i enhedlig kamp mod den fælles fjenden.

Den antikapitalistiske kampen kender ingen nationale grænser. Og hver sejerrig bevægelse skal have en organisation, demokratiske strukturer og framfor alt en alternativ politik og et program. Derudover kommer også spørsmålet om hvilket program, hvilken taktik og hvilken strategi som kan vise vejen framover.

Socialistisk program

RS og CWI kæmper for at vinde støtte for et socialistisk program. Vår socialistiske program er hverken en ønskeliste eller en samling beskrivelser av mål for framtiden. Socialismen er et spørsmål om dagen i dag. Parolen "socialisme eller barbari" er ingen spidsfindighed, men en realitet, særlig når vi ser en verden som stadig mer og mer præges av sult, krig og terror.

RS og CWI kæmper for en total socialistisk omvæltning av samfundet. I en demokratisk socialistisk føderation, som er dannet på ligeværdighedens og frivillighedens grund av forskellige stater, får demokratiet et reelt indhold i og med at alle mennesker bliver delaktige i styret af samfundet, samtidig som hver minoritets demokratiske og kulturelle rettigheter garanteres fuldt ud.

RS och CWI står för:

• Stopp EUs globale plyndring.
• Nej til Bushs krig mod Irak.
• Samlet kamp mod rasisme – riv Schengenmuren. Massekampanjer mod rasisme og nazisme.
• Stop nedskæringerne og privatiseringerne af offentlig virksomhed. Rust den offentlig sektor op!
• Gratis uddannelse. Nej til skoleafgifter og terminafgifter på universitetet.
• Nej til EU-arméen og Nato – skær ned på militærudgiftene NU!
• Kamp mod kapitalens "fleksible" arbejdsmarked. Fast arbete og en løn til at leve på!
• Forkort arbeidstiden uden lavere løn og dårligere arbejdsvilkår.
• Forsvar retten til at demonstrere, strejke og at have møder. Stop kriminaliseringen av den antikapitalistiske kampen.
• Bryd markedets diktatur. Nationaliser de store virksomheder og bankene under arbejdernes demokratiske kontrol. For en demokratisk socialistisk planøkonomi.

 Top | Svensk | Dansk | Norsk

Et annet Europa – et sosialistisk Europa

EU/EMU kan ikke bli noe annet enn storbedriftenes og de rikes våpen mot arbeidere og ungdommer. I EU er det det direktører som bestemmer og politikerne som iverksetter. Toppmøtet i København kommer til å bli enda en påminnelse om dette. Et annet Europa skapes gjennom en organisert global kamp som bryter kapitalens makt og river ned Festning Europas murer. Alternativet til kapitalens EU/EMU er et demokratisk sosialistisk Europa.

I København har deltagerne på toppmøtet til hensikt å ta en formell beslutning om å legge under seg Øst- og Sentraleuropa. Det er et spørsmål om nykolonialisme. I Øst- og Sentraleuropa er lønnene i gjennomsnitt en tredjedel av hva de er i dagens EU. Tilgang til billig arbeidskraft og nye markeder å plyndre gjør at EU utvider seg østover. I tillegg håper de som styrer at utvidelsen mot øst skal gi EU større dominans på verdensarenaen.

EU vil rive ned alle murer for finanskapitalen og handelen med varer og service. Men samtidig bygges en Festning Europa hvor piggtråden er vendt innover mot arbeidere og ungdommers kamp, og utover mot flyktninger.

Riv Festning Europas murer

Neste byggekloss i Festning Europa heter "samordnet asyl- og flyktningpolitikk". Grensekontrollene blir hardere og det blir langt vanskeligere for flyktninger å ta seg fram til Europas grenser. Stadig flere flyktninger sendes tilbake. Nylig besluttet EUs innenriksminister å sende tilbake 100 000 afghanere, til tross for at sikkerheten deres ikke kan garanteres.

Menneskerettighetsorganisasjonen Human Rights Watch skriver at: "Utgangspunktet for EUs samordnede (eller ’harmoniserte’) flyktningpolitikk er at asylsøkere plasseres i kategorien ’illegale flyktninger’ slik at de kan holdes i forvaring og vilkårlig utvises… De europeiske regjeringene synes å se bort fra det faktum at menneskelige rettigheter også omfatter flyktninger, uansett status."

En mer restriktiv flyktningpolitikk fører til økt rasisme og fremmedfiendtlighet. Regjeringene innenfor EU, uansett hvilket politisk parti som styrer, bedriver en politikk som legitimerer høyrepopulisme og rasistpartier. "Selv om Pim Fortuyn Parti (nederlendernes høyrepopulistiske rasistparti) kollapser er ikke fortuynismen død; både kristendemokrater, liberalister og sosialdemokrater har lagt beslag på deres ideer og gjort dem til sine", skrev det britiske tidsskriftet The Economist den 30 november.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) og CWI, den revolusjonære internasjonale sosialistiske organisasjonen som blant andre RS er med i, har stått i spissen for flere massekampanjer til forsvar for asylretten og mot rasisme. Vårt søsterparti i Østerrike, Sozialistische Links Partei, var for eksempel med på å organisere skolestreiker og store demonstrasjoner mot at Haiders parti skulle komme med i regjeringen i år 2000. I Russland driver våre kamerater kampanje mot hetsen av tsjetjenere og andre ikke-russiske folkegrupper. I Sverige har vi stoppet utvisninger og stengt nazistlokaler.

Kampen mot rasisme er direkte koblet til kampen for jobb, bolig, gratis utdanning, velferd og mot alle former for diskriminering. Det er den kampen som kapitalistene og deres politiske partier forsøker å splitte ved hjelp av rasisme og angrep på flyktingenes rettigheter.

Stopp EUs militarisering

EU-landene bruker tilsammen 150 milliarder euro på militæret hvert år. Men i følge regjeringene er dette for lite. "Stabilitetspagten får ikke stå i veien for økte militærutgifter i Europa", sa nylig Frankrikes forsvarsminister Michele Alliot-Marie. I EU slaktes offentlig virksomhet, men det finnes penger til militærkappløp for å hente inn USAs forsprang og for å bygge en EU-armé.

Utenriks- og forsvarspolitikk er en fortsettelse på innenrikspolitikken. EU-landene bedriver krig mot fattige på hjemmeplan og nykolonialistisk politikk på verdensarenaen. EU-landene må snakke om å bekjempe verdensfattigdommen. EUs beskyttelsestoll, subvensjoner og dumping slår imidlertid ut jordbruket og matproduksjonen i de fattige landene. Nesten all EU-støtte går til de som driver jordbruksproduksjon i stor skala; de fem prosent rikeste bøndene. "Når det gjelder å finne en løsning på jordbrukskrisen i verden har EU-toppene gjort null og niks. EUs dobbeltmoral er til og med verre enn USAs", hevder hjelpeorganisasjonen Oxfam.

EUs nykolonialisme leder uunnvikelig til en militarisering. På den andre siden betyr det stadig mer uforsonlige angrep på de demokratiske frihetene og rettighetene innenfor EU.

I hvert EU-land har regjeringene innført lover som begrenser streikeretten og forverrer arbeidernes vern. Den antikapitalistiske bevegelsen blir bemøtt med registrering, demonstrasjonsforbud og massiv politimobilisering. Under dekke av å "bekjempe terrorismen" har EU fattet beslutninger som kan kriminalisere den globale kampen og solidaritetsaksjoner over landegrensene.

Kampens Europa

Et annet Europa vokser fram nedenfra. I form av generalstreikene som i løpet av året har skaket Italia, Portugal og Spania, i form av

elev- og studentprotester for eksempel i Danmark, i form av de

kjempestore demonstrasjonene som er blitt gjennomført mot Bushs krig – 1 million i Firenze for noen uker siden og nærmere 400 000 i London i høst, i form av de store antikapitalistiske mobiliseringene, generalstreiken og 300 000 demonstranter under EUs toppmøte i Sevilla, 10 000 demonstranter mot verdensbankens forskningsmøte i Oslo i sommer, osv.

Den økende kampen i Europa, som først og fremst føres mot EU/EMUs krav om omfordeling fra arbeidere og offentlig sektor til

storbedriftene har gitt den antikapitalistiske bevegelsen ytterligere tyngde og forankring.

Det er gjennom å forenes med kampen på arbeidsplassene og de kampvillige delene av fagbevegelsen den antikapitalistiske bevegelsen kan vokse seg enda sterkere. Streikene og generalstreikene har vist den potensielle styrke som ligger i arbeidernes hender. Når den styrken forenes med ungdommenes kampvilje kan samfunnet forandres fra grunnen.

Et sosialistisk Europa

De sosialdemokratiske, sosialistiske og gammelkommunistiske partiene er ikke lenger noen arbeiderpartier. De har for lenge siden sviktet eller forlatt kampen for sosialisme. For noen år siden ble de fleste EU-land styrt av påståtte venstreregjeringer, men den politiske kursen ble ikke det minste endret av den grunn. Den franske "sosialistregjeringen", ledet av Jospin privatiserte mest i Europa, hvilket banet vei for en ny høyreregjering. I Danmark har sosialdemokratene ansvar for at Fogh Rasmussen kunne danne regjering og for Dansk Folkepartis valgframgang.

I dagens Tyskland står den "rød-grønne" regjeringen, som hverken er rød eller grønn, for å gjennomføre nye nedskjæringer og straffe de arbeidsløse. Listen kan gjøres hvor lang som helst.

Nye demokratiske og sosialistiske partier må bygges, partier som definitivt stenger døren for karrierister og byråkrati. Vi trenger politikere på arbeiderlønn, som lever og kjemper på samme vilkår som sine velgere. I Irland beskrives Socialist Partys og CWIs stortingsmann Joe Higgins av pressen "som den røde som ikke kan kjøpes for penger".

EU/EMU forener Europas kapitalister og regjeringer. Arbeidere og ungdommer må bygge sine egne all-europeiske organisasjoner og forenes i enhetlig kamp mot den felles fienden.

Den antikapitalistiske kampen kjenner ingen nasjonale grenser. Og hver seierrik bevegelse må ha organisasjon, demokratiske strukturer og framfor alt en alternativ politikk og et program. I tillegg kommer også spørsmålet om hvilket program, hvilken taktikk og hvilken strategi som kan vise veien framover.

RS og CWI kjemper for å vinne støtte for et sosialistisk program. Vårt sosialistiske program er hverken en ønskeliste eller en samling beskrivelser av mål for framtiden. Sosialismen er et spørsmål om dagen i dag. Parolen "sosialisme eller barbari" er ingen spissfindighet, men en realitet, særlig når vi ser en verden som stadig mer preges av sult, krig og terror.

RS og CWI kjemper for en total sosialistisk omveltning av samfunnet. I en demokratisk sosialistisk føderasjon, som er dannet på likeverdighetens og frivillighetens grunn av forskjellige stater, får demokratiet et reellt innhold i og med at alle mennesker blir delaktige i styret av samfunnet, samtidig som hver minoritets demokratiske og kulturelle rettigheter garanteres fullt ivaretatt.

• Stopp EUs globale plyndring
• Nei til Bushs krig mot Irak
• Samlet kamp mot rasisme – riv Schengenmuren. Massekampanjer mot rasisme og nazisme.
• Stopp nedskjæringene og privatiseringene av offentlig virksomhet. Rust opp offentlig sektor!
• Gratis utdanning. Nei til skoleavgifter og terminavgifter.
• Nei til EU-arméen og Nato – skjær ned militærutgiftene NÅ!
• Kamp mot kapitalens "fleksible" arbeidsmarked. Fast jobb og en lønn å leve av!
• Forkort arbeidstiden uten lavere lønn og dårligere arbeidsvilkår.
• Forsvar retten til å demonstrere, streike og å ha møter. Stopp kriminaliseringen av den antikapitalistiske kampen.
• Bryt markedets diktatur. Nasjonaliser storbedriftene og bankene under arbeidernes demokratiske kontroll. For en demokratisk socialistisk planøkonomi.

Top | Svensk | Dansk | Norsk

Liked this article? We need your support to improve our work. Please become a Patron! and support our work